Ettårsdagen

Tänk, ett helt år har gått sedan William kom till världen och vi fick hålla vår älskade son för första och sista gången.
Williams ettårsdag var väldigt, väldigt fin men sorglig. Men dagen var ändå inte så jobbig som vi hade förväntat oss och oroat oss för. Glädjen övervägde ändå på något vis denna dag. Det var snarare dagarna innan och efter som var otroligt tunga...
Vi tände hans dopljus vid frukostbordet och åkte till graven på förmiddagen. Flera av våra vänner hade skickat blommor, kort och presenter, och det kändes bra att få sätta dem hos William och visa honom att det inte bara var hans mamma och pappa som tänkte på honom denna dag. Av sin mamma fick han en mjukiszebra och av sin pappa sin allra första bil, en knallröd brandbil! Pappa fäste också en rad heliumfyllda ballonger på ett långt snöre och de flaxade i vinden hela dagen, och syntes lång väg. Det kändes så bra att få visa att vi firade vår älskade lilla killes ettårsdag.
Mamma läste ur "Lilla Spöket Laban får en lillasyster" - den första bok hon köpte till William när han låg i hennes mage och som han fick med sig i kistan - och pappa läste samma dikt han läste vid urnsättningen ett knappt år tidigare, "Gråt ej vid min grav." Vi blåste också såpbubblor och önskade så att William kunde ha fått vara där och se alla bubblorna flyga högt, högt över kyrkogården. Solen sken och det var en så vacker söndagsförmiddag.
På eftermiddagen kom Williams mormor, moster och två kusiner. Alla fick välja en ballong var och skicka upp till William vid graven. När vi kom hem till huset igen så släppte pappa upp massor av heliumballonger och de fyllde hela himlen. Åh vad vi hoppades att William kunde se dem och fånga en riktigt fin ballong när den flög förbi!
Sen blev det tårtätande, pappa hade ordnat en blåbärstårta med ett litet blått ljus i för sin lilla ettåring.
Och klockan 20.42, samma minut som William kom till världen för ett år sedan, så satt vi där igen hos William. En mamma och en pappa med hjärtan fyllda av kärlek och famnarna alldeles tomma. Lyckliga och stolta över vårt älskade lilla underverk, sorgsna och bedrövade över allt vi aldrig får ge honom.
Det kändes så futtigt och tomt att inte kunna få fira honom så som vi hade gjort om han fortfarande levde, med tårta och presenter och ett riktigt hejdundrande kalas med en massa små kompisar. Ändå blev hans första födelsedag så bra den bara kunde bli. Vi gjorde allt vi ville och önskade, och vi fick dela dagen med familjen. Det betyder mycket.
Och vi fick kort, presenter och blommor till William från många människor i vår närhet och det värmde mer än någon kan ana. Visst fanns det en och annan som vi kanske hade hoppats och trott skulle höra av sig, som inte gjorde det. Men tacksamheten över alla dem som visade att William är viktig också för dem är så mycket större, och vi kommer aldrig att glömma er omtanke!

Williams grav på hans allra första födelsedag, den 4 juli 2004. Blommor, kort och presenter. All omtanke värmde mer än ni någonsin kan ana!

Här är hela familjen samlad på Williams ettårsdag.

 

Dagens Nyheter 4 juli 2004

 

Dagens Nyheter 4 juli 2004