Femårsdagen

Fem år av oändlig saknad... Det känns ofattbart att det bara är fem år sedan vi förlorade dig, det känns som en evighet – samtidigt är det som om det bara var några veckor sedan vi höll dig i våra famnar, smekte din kind, rörde din axel och log genom tårarna över att du var så otroligt lång och muskulös.
Och nu, idag, skulle du ha fyllt fem år! Tänk vilken stor och stolt storebror du skulle ha varit, med dina tre små söta syskon som hade följt dig i varje steg du tog.
Nikolina hade älskat att ha sin storebror här hos sig, du hade varit hennes stora idol. Och Arvid hade velat göra allt du gjorde – och han hade blivit så besviken om han inte hade klarat av det.
Och din allra minsta och nyaste lilla syster... ja, hon hade fått ligga i din famn, precis som hon gör med sina andra storasyskon, och hon hade älskat varenda minut.
Vi vet förstås inte riktigt hur livet hade blivit om du fått stanna kvar hos oss, vår verklighet är ju att alltid sakna dig. Men vi vet en sak och det är att vi alltid kommer att älska dig och längta efter dig, varenda dag av våra liv. Du fattas oss ständigt och vi kommer alltid att vara en familjemedlem för lite vid middagsbordet.
Idag, på årets varmaste dag, har vi firat din femårsdag så bra vi bara kan. Vi har bakat den obligatoriska blåbärstårtan, och Arvid och Nikolina har ätit även för dig. Vi har skickat upp en massa ballonger till dig – vi hoppas så att du kunde se dem flyga högt, högt upp till dig i himlen. Nikolina var alldeles säker på att du skulle kunna fånga dem, men hon önskade också att du skulle komma ned med dem igen till henne... Och såpbubblorna som din moster hade skickat flög över hela kyrkogården och var så vackra, så vackra.
Även i år fick du fina blommor, kort och presenter och hälsningar i gästboken från delar av vår familj och vänner, vi hoppas du kunde se det. Det var verkligen fint hos dig med alla vackra blommor och presenter!
Vi är så glada och tacksamma för att det fortfarande finns människor i vår närhet som bryr sig och minns – även om de blir färre och färre för varje år. Men det värmer att du inte bara är viktig för oss!
Och klockan 20.42, samma minut som du gjorde din entré i denna värld, så satt vi hela familjen hos dig; mamma och pappa, farmor och farfar, lillebror och småsystrar i pyjamas och Frans, förstås, och längtade efter dig så det gjorde ont i våra hjärtan. Pappa läste din dikt som han alltid brukar göra, och vi fyllde himlen med ballonger och såpbubblor och hoppades att du och dina små vänner kunde se dem komma farande förbi...
Vi hoppas så att du känner hur mycket du betyder för oss och hur saknad och älskad du är!
Vi hoppas att du hade en fantastisk födelsedag i Sommarlandet och att alla dina små vänner och den familj som är där med dig firade dig hela dagen lång. Vi vet att din morfar och din gammelfarmor och gammelfarfar tar väl hand om dig och att de ger dig många, många presenter och en massa kärlek. Vi tyckte nästan att vi kunde höra din morfars ängla-Saab tuta för fullt där uppe bland molnen idag!
Vi saknar dig mer och mer för varje dag som går och älskar dig hela vägen upp till stjärnorna och tillbaka, alltid.
Grattis på femårsdagen, älskade lilla William!

Flaggan.

Ballonger.

 

Dagens Nyheter 4 juli 2008